Uttalande: Sverige bör snarast ratificera konventionen om kärnvapenförbud

Uttalande av Uppsala Arbetarekommun den 6 maj 2019

Sverige bör snarast ratificera konventionen om kärnvapenförbud

 ”Vår värld står inför allvarliga problem, kanske på avgrundens rand, förd dit av människans dårskap ”, skrev fredspristagaren Alva Myrdal för över 40 år sedan i sin bok ”Spelet om nedrustningen ”. Hennes slutsatser efter tolv års deltagande i nedrustningsförhandlingar mellan USA och Sovjet, var att dessa inte var ärligt menade, utan i stället ett spel, en ömsesidigt överenskommen kapprustning. Hon var förtvivlad över att människor runt om i världen vant sig vid att leva vidare, så obekymrade av den ständigt ökande risken att den stora förödelsen plötsligt kan utplåna oss alla och vår civilisation. Situationen är inte bättre idag.

Idag står Doomsday Clock på två minuter före midnatt i Bulletin of the Atomic Scientists. Dess läge har sedan 1947 varit ett sätt för vetenskapsmännen att bedöma risken för ett kärnvapenkrig och därmed för utplåning av den mänskliga civilisationen. Inte sedan 1953 har de bedömt risken så stor som idag. Sammanbrotten av vapenkontrollöverenskommelser – som INF-avtalet, mellan Washington och Moskva, och hoten från Trump-administrationen om att även säga upp Start-avtalet inom två år är två skäl. Spänningarna mellan kärnvapenmakterna Indien och Pakistan och mellan Nordkorea och USA höjer konfliktnivån ytterligare och gör situationen så extremt osäker och farlig. Bristen på politisk vilja att motverka den globala uppvärmningen, med dess risker för livsmedelsförsörjning, vattenförsörjning och flyktingströmmar i olika delar av världen, kommer också att leda till en höjd konfliktnivå.

Det är i det perspektivet vi ska se tillkomsten av konventionen om kärnvapenförbud (TPNW) som antogs av 122 medlemsstater i FNs generalförsamling den 7 juli 2017. Sverige deltog aktivt i förarbetet till konventionen, röstade ja och avgav en röstförklaring. Huruvida Sverige skulle gå vidare och underteckna och ratificera konventionen överlämnades av regeringen till en enmansutredare att analysera närmare. Dennes slutsats var att Sverige inte skulle ansluta sig till konventionen i nuläget, bland annat för att han ansåg att det skulle kunna vara skadligt för våra samarbeten med USA, NATO och grannländer i Norden. Utredarens slutsatser bemöttes kraftfullt och genomarbetat i 32 punkter i en rapport författad av fyra professorer med djupa kunskaper i internationell forskning, däribland Peter Wallensteen från Uppsala.

Deras slutsatser är att Sverige bör underteckna och ratificera konventionen och sedan arbeta för att förbättra konventionen och att fler länder ansluter sig. Förutvarande utrikesminister Lena Hjelm-Wallén framhåller att vårt partnerskap med Nato inte är ett hinder för en ratificering av konventionen och hänvisar till att Österrike, som i likhet med Sverige har ett partnerskap med Nato, gjort detta. Andra stater som gjort detta är Sydafrika, Nya Zeeland, Mexico, Vietnam, Nigeria och Uruguay.

Sverige är en liten, men respekterad nation i världen. Sverige och svensk socialdemokrati har genom Inga Thorsson, Olof Palme och Alva Myrdal en lång tradition i arbetet mot kärnvapen. Sverige har i dag i denna fråga ett mer gynnsamt läge än de flesta andra nationer för att kunna vara en förnuftets röst i världen. Konventionen är ett sätt att tillsammans med människor runt om i världen driva på i detta arbete.

Sverige bör därför snarast ratificera konventionen om kärnvapenförbud.